[1:3:116] Um Salama återgav: En natt så gick Allahs Budbärare upp och sade: ”Subhan Allah! Hur många bedrövelser har nedkommit inatt och hur många skatter har blivit avslöjade! Gå och väck de sovande kvinnorna av dessa boningar (hans fruar) (för bönen). En välklädd själ i denna värld kommer att vara naken i det Efterkommande.”

[1:3:117] 'Abdullah bin 'Umar återgav: En gång så ledde Profeten oss i 'Isha bönen under sitt livs sista dagar, och efter att ha avslutat den (bönen) (med taslim) så sade han: ”Förstår ni (vikten av) denna natt?” Ingen som är närvarande på jordens yta inatt kommer att leva efter etthundra år från denna natt.”

[1:3:118] Ibn 'Abbas återgav: Jag övernattade hos min moster Maimuna bint Al-Harith (Profetens fru) medan Profeten var där med henne under hennes nattliga tur. Profeten genomförde 'Isha' bönen (i moskén), återvände hem, och efter att ha bett fyra rakat så sov han. Senare så gick han upp och frågade om pojken (eller så använde han ett liknande ord) hade sovit? Sedan reste han sig upp för bönen och jag ställde mig på hans vänstra sida men han fick mig att stå vid hans högra, och han genomförde fem rakat som följdes av ytterligare två rakat. Sedan sov han och jag hörde honom snarka, och sedan (efter en stund) gav han sig iväg (till Fajr bönen).”

[1:3:119] Abu Hurairah återgav: Folket säger att jag har återgivit många Hadeeths (Profetens uttalanden och handlingar). Om det inte hade varit för två verser i Koranen så hade jag inte återgivit en enda hadeeth, och dessa verser är: ”DE SOM döljer de vittnesbörd och den vägledning som Vi genom uppenbarelser har gett dem (fortsätter till)...den Barmhärtige.” (2:159-160)” Och utan tvivel så brukade våra utvandrande (Muhajir) bröder vara upptagna på marknadsplatsen med sina affärer och våra Ansari bröder brukade vara upptagna med sina egendomar (jordbruk). Men jag (Abu Hurairah) brukade hålla mig till Allahs Budbärare, nöjd med (vadhelst) som fyllde min mage, och jag brukade närvara vid det som de ej var närvarande vid och jag brukade memorera det som de ej memorerade.”

[1:3:120] Abu Hurairah återgav: Jag sade till Allahs Budbärare: ”Jag hör många berättelser från dig men jag glömmer bort dem.” Allahs Budbärare sade: ”Sprid ut din Rida' (klädesplagg).” Jag gjorde detta och sedan rörde han sina händer precis som om han fyllde dem med något (och sedan tömde dem i min Rida') och sedan sade han: ”Tag och svep denna klädnad runt din kropp.” Jag gjorde detta och efter det så glömde jag ingenting.”

[1:3:121] Ibrahim bin Al-Mundhir återgav: Ibn Abi Fudaik återgav samma hadeeth som den ovanstående (hadeeth 119) men lade till att Profeten hade rört sina händer som om han fyllde dem med något och sedan tömt dem i Abu Hurairah's Rida'.

[1:3:122] Abu Hurairah återgav: Jag har memorerat två sorters kunskap från Allahs Budbärare. Jag har delgett den ena av dem till er och om jag skulle delge er den andra så skulle min strupe (hals) skäras upp (dvs dödad).

[1:3:123] Jarir återgav: Under Hajjat-al-Wida' så sade Profeten till mig: ”Låt folket vara tysta och lyssna. Sedan (vände han sig mot folket) och sade: ”Bli inte hedningar (gå inte tillbaka till förnekelse) efter mig genom att slå nacken (skära halsen) av varandra. (dvs döda varandra).”

[1:3:124] Said bi Jubair återgav: Jag sade till Ibn 'Abbas, ”Nauf-Al-Bakali på står att Musa (Al-Khidrs följeslagare) inte var Musa av Bani Israel utan att det var en annan Musa.” Ibn 'Abbas sade att Allahs fiende (Nauf) var en lögnare.

[1:3:125] Ubai bin Ka'b återgav: Profeten (frid vare med honom) sade: 'En dag så stod Musa och talade till Israels Barn. Han fick frågan om vem som var den mest lärde mannen bland folket. Han sade: 'Jag.' Allah förmanade honom eftersom han inte tillskrev den absoluta kunskapen till Allah. Så Allah sade till honom: 'Ja, vid platsen där de två haven möts finns en man som är mer lärd än dig.' Musa sade: O Min Herre! Hur kan jag få träffa honom?' Allah sade: 'Tag en fisk och lägg den i en stor behållare, och där du förlorar fisken kommer du att möta honom.' Musa tog en fisk, lade den i en behållare och gav sig iväg tillsammans med sin tjänare , Yusha Ibn Nun (Joshua). De gick tills de nådde klippan där de lade sig ned för att vila. Musa sov, och fisken hoppade ur behållaren och föll ned i havet. Dess väg till havet var rak, som i en tunnel. Allah stoppade vattnets flöde över fisken så att det blev som en båge (Profeten visade bågen med sina händer). De fortsatte sin resa resten av natten och på morgonen sade Musa till sin tjänare: 'Ge oss vår mat, för sannerligen så har vi blivit utmattade av vår resa.' Musa kände sig inte trött förrän han passerade den plats som Allah befallt honom att söka efter. Pojken sade till honom: 'Vet du, att när vi satt nära klippan så glömde jag fisken, och ingen annan än Djävulen kan ha fått mig att glömma berätta detta för dig, och den tog sig till vattnet på det mest besynnerliga sätt!' Så det var som en väg för fisken och det gjorde dem båda häpna. Musa sade: 'Det är det som vi har sökt efter!' Så de båda följde sina fotspår tillbaka tills de kom till klippan. Där såg de en man ligga övertäckt av sin klädnad. Musa hälsade på honom och han svarade: 'Hur hälsar folk på varandra i ditt land?' Musa sade: 'Jag är Musa.' Mannen frågade: ' Musa från Israels Barn?' Musa sade: 'Ja, jag har kommit till dig så att du kan lära mig en del av det som Allah har lärt dig.' Han sade: 'O Musa! Jag har en del av den kunskap som Allah har lärt mig och jag önskar att du inte vet (om den), och du har en del kunskap som Allah har lärt dig och jag önskar att jag inte vet (om den).' Musa frågade: 'Får jag slå följe med dig?' Han sade: 'Men du kommer inte kunna ha tålamod med mig. Hur skall du kunna ha tålamod om det som du inte förstår?' Musa sade: 'Om Allah önskar så kommer du att finna mig tålmodig och jag kommer inte att vara olydig alls.' Så de båda männen började att gå längs kusten. En båt passerade dem och de bad besättningsmännen på båten att låta dem komma ombord. Männen kände igen Al-Khidr så de lät dem komma ombord utan att de behövde betala någon avgift. När de var ombord på båten så kom en sparv och satte sig på relingen, sedan doppade den sin näbb i vattnet en eller två gånger. Al-Khidr sade till Musa: 'O Musa! Min och din kunskap har inte minskat Allahs kunskap mer än denna fågel har minskat vattenmängden i detta hav med sin näbb.' Plötsligt tog Al-Khidr en skarvyxa och bände upp en planka och Musa lade inte märke till detta förrän Al-Khidr hade bänt upp hela plankan. Musa sade till honom: 'Vad har du gjort? De lät oss komma ombord gratis, och ändå så har du avsiktligt gjort ett hål i deras båt som för att dränka dem. Du har verkligen gjort något oerhört!' Al-Khidr svarade: 'Sade jag inte till dig att du inte skulle klara av ha tålamod med mig.' Musa svarade: 'Döm mig inte för det som jag glömt, och var inte för sträng mot mig för mina misstag.' Så Musa första ursäkt var att han hade glömt. När de lämnat havet (och gått iland) så passerade de en pojke som lekte med andra pojkar. Al-Khidr tog tag om pojkens huvud med sina händer och ryckte bort det på samma sätt som om han plockade frukt. Musa sade till honom: 'Har du dödat en oskyldig människa som inte har dödat någon annan? Du har sannerligen gjort något oerhört!' Al-Khidr sade: 'Sade jag inte till dig att du inte skulle klara av att ha tålamod med mig.' Musa sade: 'Om jag frågar dig om något mer efter detta så var inte kvar i mitt sällskap längre. Du har fått min ursäkt.' De fortsatte tills den kom till en by, och de frågade dess invånare efter lite mat, men de vägrade att ta hand om dem som gäster. Då fick de se en mur som var på väg att rasa och Al-Khidr lagade den bara genom att röra vid den med sina händer. (Sufyan, en av återberättarna, gestikulerade med sina händer för att visa hur Al-Khidr hade låtit sina händer glida uppåt längs muren.) Musa sade: 'Dessa är de människor som vi kallade till, men de gav oss varken mat eller visade oss gästfrihet, men ändå så lagade du deras mur. Om du hade velat så hade du kunnat tagit betalt för detta.' Al Khidr sade: 'Här skiljs våra vägar åt. Men först skall jag berätta för dig om de saker som du ej hade tålamod med.' Profeten (frid vare med honom) sade: 'Vi önskar att Musa hade kunnat vara mer tålmodig för då hade kanske Allah berättad mer för oss om deras historia.' (Sufyan, en av återberättarna, sade att Profeten (frid vare med honom) sade: 'Må Allah skänka Sin Barmhärtighet över Musa! Om han hade varit tålmodig så hade vi fått höras mer om denna händelse.'”

[1:3:126] Abu Musa återgav: En man kom till Profeten och frågade: ”O Allahs Budbärare! Vilken sorts kamp är för Allahs sak? (jag frågar detta) eftersom en del av oss slåss på grund av raseri och en del slåss för sin stolthet och sitt högmod.” Profeten tittade upp (eftersom den som frågade stod upp) och sade: ”Den som kämpar för att Allahs Ord (Islam) skall segra, kämpar för Allahs sak.”

[1:3:127] 'Abdullah bin 'Amr återgav: Jag såg Profeten nära Jamra och folket ställde frågor till honom (om religiösa problem). En man frågade ”O Allahs Budbärare! Jag har slaktat Hadi (djuret) innan jag genomförde Rami.” Profeten svarade: ”Gör Rami (nu) så är ingen skada skedd.” En annan person frågade: ”O Allahs Budbärare! Jag rakade mitt huvud innan jag slaktade djuret.” Profeten svarade: ”Genomför slakten (nu) så är ingen skada skedd.” Så, under den dagen, närhelst Profeten fick en fråga angående något (som rörde Hajj och dess ceremonier) och som hade genomförts innan eller efter dess utsatta tid, så svarade han: ”Gör det (nu) så är ingen skada skedd.”

[1:3:128] 'Abdullah återgav: Medan jag gick tillsammans med profeten genom Medians ruiner och han lutade sig mot en lövstjälk av en dadelpalm, så gick några Judar förbi. En del av dem sade till de andra: ”Fråga honom (Profeten) om anden.” En del av dem sade att de inte skulle ställa den frågan till honom eftersom han kanske skulle ge dem ett svar som skulle göra dem missnöjda. Men en del av dem insisterade på att de skulle fråga, så en av dem ställde sig upp och frågade: ”O Aba-l-Qasim! Vad är anden?” Profeten var tyst. Jag trodde att han fick en Gudomlig ingivelse. Så jag stannade tills det tillståndet hos Profeten (att få ingivelsen) passerat. Sedan sade Profeten: ”DE FRÅGAR dig om ingivelsens ande. Säg: "Ingivelsens ande hör till det som är min Herre förbehållet - av [all] kunskap har bara en obetydlig del fallit på er [lott]." ”(17:85)

[1:3:129] Aswad återgav: Ibn Az-Zubair sade till mig: ”'Aisha brukade berätta en del saker för dig i hemlighet. Vad berättade hon för dig om Ka'ba?” Jag svarade: ”Hon berättade för mig att en gång så sade Profeten: ”O 'Aisha! Om inte ditt folk fortfarande hade varit så nära den för-Islamiska perioden av okunnighet (trolöshet) så skulle jag ha monterat ner Ka'ba och gjort två dörrar i den; en ingång och en utgång.” Senare så gjorde Ibn Az-Zubair detsamma.”

[1:3:130] Abu At-Tufail återgav: Det ovanstående uttalandet av 'Ali