Språk:   Volym:   Bok:   Hadith:

Ladda ned som PDF
 
[1:1:6]  عَنْ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ عَبَّاسٍ أَخْبَرَهُ أَنَّ أَبَا سُفْيَانَ بْنَ حَرْبٍ أَخْبَرَهُ أَنَّ هِرَقْلَ أَرْسَلَ إِلَيْهِ فِي رَكْبٍ مِنْ قُرَيْشٍ وَكَانُوا تِجَارًا بِالشَّأْمِ فِي الْمُدَّةِ الَّتِي كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَادَّ فِيهَا أَبَا سُفْيَانَ وَكُفَّارَ قُرَيْشٍ فَأَتَوْهُ وَهُمْ بِإِيلِيَاءَ فَدَعَاهُمْ فِي مَجْلِسِهِ وَحَوْلَهُ عُظَمَاءُ الرُّومِ ثُمَّ دَعَاهُمْ وَدَعَا بِتَرْجُمَانِهِ فَقَالَ أَيُّكُمْ أَقْرَبُ نَسَبًا بِهَذَا الرَّجُلِ الَّذِي يَزْعُمُ أَنَّهُ نَبِيٌّ فَقَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَقُلْتُ أَنَا أَقْرَبُهُمْ نَسَبًا فَقَالَ أَدْنُوهُ مِنِّي وَقَرِّبُوا أَصْحَابَهُ فَاجْعَلُوهُمْ عِنْدَ ظَهْرِهِ ثُمَّ قَالَ لِتَرْجُمَانِهِ قُلْ لَهُمْ إِنِّي سَائِلٌ هَذَا عَنْ هَذَا الرَّجُلِ فَإِنْ كَذَبَنِي فَكَذِّبُوهُ فَوَاللَّهِ لَوْلَا الْحَيَاءُ مِنْ أَنْ يَأْثِرُوا عَلَيَّ كَذِبًا لَكَذَبْتُ عَنْهُ ثُمَّ كَانَ أَوَّلَ مَا سَأَلَنِي عَنْهُ أَنْ قَالَ كَيْفَ نَسَبُهُ فِيكُمْ قُلْتُ هُوَ فِينَا ذُو نَسَبٍ قَالَ فَهَلْ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ مِنْكُمْ أَحَدٌ قَطُّ قَبْلَهُ قُلْتُ لَا قَالَ فَهَلْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ قُلْتُ لَا قَالَ فَأَشْرَافُ النَّاسِ يَتَّبِعُونَهُ أَمْ ضُعَفَاؤُهُمْ فَقُلْتُ بَلْ ضُعَفَاؤُهُمْ قَالَ أَيَزِيدُونَ أَمْ يَنْقُصُونَ قُلْتُ بَلْ يَزِيدُونَ قَالَ فَهَلْ يَرْتَدُّ أَحَدٌ مِنْهُمْ سَخْطَةً لِدِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَ فِيهِ قُلْتُ لَا قَالَ فَهَلْ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ بِالْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ قُلْتُ لَا قَالَ فَهَلْ يَغْدِرُ قُلْتُ لَا وَنَحْنُ مِنْهُ فِي مُدَّةٍ لَا نَدْرِي مَا هُوَ فَاعِلٌ فِيهَا قَالَ وَلَمْ تُمْكِنِّي كَلِمَةٌ أُدْخِلُ فِيهَا شَيْئًا غَيْرُ هَذِهِ الْكَلِمَةِ قَالَ فَهَلْ قَاتَلْتُمُوهُ قُلْتُ نَعَمْ قَالَ فَكَيْفَ كَانَ قِتَالُكُمْ إِيَّاهُ قُلْتُ الْحَرْبُ بَيْنَنَا وَبَيْنَهُ سِجَالٌ يَنَالُ مِنَّا وَنَنَالُ مِنْهُ قَالَ مَاذَا يَأْمُرُكُمْ قُلْتُ يَقُولُ اعْبُدُوا اللَّهَ وَحْدَهُ وَلَا تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا وَاتْرُكُوا مَا يَقُولُ آبَاؤُكُمْ وَيَأْمُرُنَا بِالصَّلَاةِ وَالزَّكَاةِ وَالصِّدْقِ وَالْعَفَافِ وَالصِّلَةِ فَقَالَ لِلتَّرْجُمَانِ قُلْ لَهُ سَأَلْتُكَ عَنْ نَسَبِهِ فَذَكَرْتَ أَنَّهُ فِيكُمْ ذُو نَسَبٍ فَكَذَلِكَ الرُّسُلُ تُبْعَثُ فِي نَسَبِ قَوْمِهَا وَسَأَلْتُكَ هَلْ قَالَ أَحَدٌ مِنْكُمْ هَذَا الْقَوْلَ فَذَكَرْتَ أَنْ لَا فَقُلْتُ لَوْ كَانَ أَحَدٌ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ قَبْلَهُ لَقُلْتُ رَجُلٌ يَأْتَسِي بِقَوْلٍ قِيلَ قَبْلَهُ وَسَأَلْتُكَ هَلْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ فَذَكَرْتَ أَنْ لَا قُلْتُ فَلَوْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ قُلْتُ رَجُلٌ يَطْلُبُ مُلْكَ أَبِيهِ وَسَأَلْتُكَ هَلْ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ بِالْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ فَذَكَرْتَ أَنْ لَا فَقَدْ أَعْرِفُ أَنَّهُ لَمْ يَكُنْ لِيَذَرَ الْكَذِبَ عَلَى النَّاسِ وَيَكْذِبَ عَلَى اللَّهِ وَسَأَلْتُكَ أَشْرَافُ النَّاسِ اتَّبَعُوهُ أَمْ ضُعَفَاؤُهُمْ فَذَكَرْتَ أَنَّ ضُعَفَاءَهُمْ اتَّبَعُوهُ وَهُمْ أَتْبَاعُ الرُّسُلِ وَسَأَلْتُكَ أَيَزِيدُونَ أَمْ يَنْقُصُونَ فَذَكَرْتَ أَنَّهُمْ يَزِيدُونَ وَكَذَلِكَ أَمْرُ الْإِيمَانِ حَتَّى يَتِمَّ وَسَأَلْتُكَ أَيَرْتَدُّ أَحَدٌ سَخْطَةً لِدِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَ فِيهِ فَذَكَرْتَ أَنْ لَا وَكَذَلِكَ الْإِيمَانُ حِينَ تُخَالِطُ بَشَاشَتُهُ الْقُلُوبَ وَسَأَلْتُكَ هَلْ يَغْدِرُ فَذَكَرْتَ أَنْ لَا وَكَذَلِكَ الرُّسُلُ لَا تَغْدِرُ وَسَأَلْتُكَ بِمَا يَأْمُرُكُمْ فَذَكَرْتَ أَنَّهُ يَأْمُرُكُمْ أَنْ تَعْبُدُوا اللَّهَ وَلَا تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا وَيَنْهَاكُمْ عَنْ عِبَادَةِ الْأَوْثَانِ وَيَأْمُرُكُمْ بِالصَّلَاةِ وَالصِّدْقِ وَالْعَفَافِ فَإِنْ كَانَ مَا تَقُولُ حَقًّا فَسَيَمْلِكُ مَوْضِعَ قَدَمَيَّ هَاتَيْنِ وَقَدْ كُنْتُ أَعْلَمُ أَنَّهُ خَارِجٌ لَمْ أَكُنْ أَظُنُّ أَنَّهُ مِنْكُمْ فَلَوْ أَنِّي أَعْلَمُ أَنِّي أَخْلُصُ إِلَيْهِ لَتَجَشَّمْتُ لِقَاءَهُ وَلَوْ كُنْتُ عِنْدَهُ لَغَسَلْتُ عَنْ قَدَمِهِ ثُمَّ دَعَا بِكِتَابِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الَّذِي بَعَثَ بِهِ دِحْيَةُ إِلَى عَظِيمِ بُصْرَى فَدَفَعَهُ إِلَى هِرَقْلَ فَقَرَأَهُ فَإِذَا فِيهِ بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ مِنْ مُحَمَّدٍ عَبْدِ اللَّهِ وَرَسُولِهِ إِلَى هِرَقْلَ عَظِيمِ الرُّومِ سَلَامٌ عَلَى مَنْ اتَّبَعَ الْهُدَى أَمَّا بَعْدُ فَإِنِّي أَدْعُوكَ بِدِعَايَةِ الْإِسْلَامِ أَسْلِمْ تَسْلَمْ يُؤْتِكَ اللَّهُ أَجْرَكَ مَرَّتَيْنِ فَإِنْ تَوَلَّيْتَ فَإِنَّ عَلَيْكَ إِثْمَ الْأَرِيسِيِّينَ {وَيَا أَهْلَ الْكِتَابِ تَعَالَوْا إِلَى كَلِمَةٍ سَوَاءٍ بَيْنَنَا وَبَيْنَكُمْ أَنْ لَا نَعْبُدَ إِلَّا اللَّهَ وَلَا نُشْرِكَ بِهِ شَيْئًا وَلَا يَتَّخِذَ بَعْضُنَا بَعْضًا أَرْبَابًا مِنْ دُونِ اللَّهِ فَإِنْ تَوَلَّوْا فَقُولُوا اشْهَدُوا بِأَنَّا مُسْلِمُونَ}قَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَلَمَّا قَالَ مَا قَالَ وَفَرَغَ مِنْ قِرَاءَةِ الْكِتَابِ كَثُرَ عِنْدَهُ الصَّخَبُ وَارْتَفَعَتْ الْأَصْوَاتُ وَأُخْرِجْنَا فَقُلْتُ لِأَصْحَابِي حِينَ أُخْرِجْنَا لَقَدْ أَمِرَ أَمْرُ ابْنِ أَبِي كَبْشَةَ إِنَّهُ يَخَافُهُ مَلِكُ بَنِي الْأَصْفَرِ فَمَا زِلْتُ مُوقِنًا أَنَّهُ سَيَظْهَرُ حَتَّى أَدْخَلَ اللَّهُ عَلَيَّ الْإِسْلَامَ وَكَانَ ابْنُ النَّاظُورِ صَاحِبُ إِيلِيَاءَ وَهِرَقْلَ سُقُفًّا عَلَى نَصَارَى الشَّأْمِ يُحَدِّثُ أَنَّ هِرَقْلَ حِينَ قَدِمَ إِيلِيَاءَ أَصْبَحَ يَوْمًا خَبِيثَ النَّفْسِ فَقَالَ بَعْضُ بَطَارِقَتِهِ قَدْ اسْتَنْكَرْنَا هَيْئَتَكَ قَالَ ابْنُ النَّاظُورِ وَكَانَ هِرَقْلُ حَزَّاءً يَنْظُرُ فِي النُّجُومِ فَقَالَ لَهُمْ حِينَ سَأَلُوهُ إِنِّي رَأَيْتُ اللَّيْلَةَ حِينَ نَظَرْتُ فِي النُّجُومِ مَلِكَ الْخِتَانِ قَدْ ظَهَرَ فَمَنْ يَخْتَتِنُ مِنْ هَذِهِ الْأُمَّةِ قَالُوا لَيْسَ يَخْتَتِنُ إِلَّا الْيَهُودُ فَلَا يُهِمَّنَّكَ شَأْنُهُمْ وَاكْتُبْ إِلَى مَدَايِنِ مُلْكِكَ فَيَقْتُلُوا مَنْ فِيهِمْ مِنْ الْيَهُودِ فَبَيْنَمَا هُمْ عَلَى أَمْرِهِمْ أُتِيَ هِرَقْلُ بِرَجُلٍ أَرْسَلَ بِهِ مَلِكُ غَسَّانَ يُخْبِرُ عَنْ خَبَرِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَلَمَّا اسْتَخْبَرَهُ هِرَقْلُ قَالَ اذْهَبُوا فَانْظُرُوا أَمُخْتَتِنٌ هُوَ أَمْ لَا فَنَظَرُوا إِلَيْهِ فَحَدَّثُوهُ أَنَّهُ مُخْتَتِنٌ وَسَأَلَهُ عَنْ الْعَرَبِ فَقَالَ هُمْ يَخْتَتِنُونَ فَقَالَ هِرَقْلُ هَذَا مُلْكُ هَذِهِ الْأُمَّةِ قَدْ ظَهَرَ ثُمَّ كَتَبَ هِرَقْلُ إِلَى صَاحِبٍ لَهُ بِرُومِيَةَ وَكَانَ نَظِيرَهُ فِي الْعِلْمِ وَسَارَ هِرَقْلُ إِلَى حِمْصَ فَلَمْ يَرِمْ حِمْصَ حَتَّى أَتَاهُ كِتَابٌ مِنْ صَاحِبِهِ يُوَافِقُ رَأْيَ هِرَقْلَ عَلَى خُرُوجِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَأَنَّهُ نَبِيٌّ فَأَذِنَ هِرَقْلُ لِعُظَمَاءِ الرُّومِ فِي دَسْكَرَةٍ لَهُ بِحِمْصَ ثُمَّ أَمَرَ بِأَبْوَابِهَا فَغُلِّقَتْ ثُمَّ اطَّلَعَ فَقَالَ يَا مَعْشَرَ الرُّومِ هَلْ لَكُمْ فِي الْفَلَاحِ وَالرُّشْدِ وَأَنْ يَثْبُتَ مُلْكُكُمْ فَتُبَايِعُوا هَذَا النَّبِيَّ فَحَاصُوا حَيْصَةَ حُمُرِ الْوَحْشِ إِلَى الْأَبْوَابِ فَوَجَدُوهَا قَدْ غُلِّقَتْ فَلَمَّا رَأَى هِرَقْلُ نَفْرَتَهُمْ وَأَيِسَ مِنْ الْإِيمَانِ قَالَ رُدُّوهُمْ عَلَيَّ وَقَالَ إِنِّي قُلْتُ مَقَالَتِي آنِفًا أَخْتَبِرُ بِهَا شِدَّتَكُمْ عَلَى دِينِكُمْ فَقَدْ رَأَيْتُ فَسَجَدُوا لَهُ وَرَضُوا عَنْهُ فَكَانَ ذَلِكَ آخِرَ شَأْنِ هِرَقْلَ رَوَاهُ صَالِحُ بْنُ كَيْسَانَ وَيُونُسُ وَمَعْمَرٌ عَنْ الزُّهْرِيِّ
[1:1:6] 'Abdullah Ibn 'Abbas återgav: Abdullah Ibn Abbas återgav: ”Abu Sufyan Ibn Harb berättade för mig att Herakleios hade sänt en budbärare till honom när han hade följt med en karavan från Quraish. De var handelsmän som gjorde affärer i Sham (Syrien, Palestina, Jordanien och Libanon) under den period då Allahs Budbärare (frid vare med honom) hade ett fredsavtal med Abu Sufyan och de otrogna från Quraish. Så Abu Sufyan och hans följeslagare begav sig till Herakleios vid Ilya (Jerusalem). Herakleios kallade in dem till hovet, och alla hans romerska digniteter satt runt honom. Han kallade på sin tolk som översatte Herakleios fråga: 'Vem bland er är nära släkt med den man som påstår sig vara en Profet?' Abu Sufyan svarade: 'Jag är hans närmsta släkting (i gruppen).' Herakleios sade: 'För fram honom (Abu Sufyan) till mig och låt hans följeslagare stå bakom honom.' Abu Sufyan tillade: 'Herakleios sade till sin tolk att säga till min följeslagare att han ville ställa några frågor till mig om denne man (Profeten), och om jag ljög så skulle de (mina följeslagare) säga emot mig. Vid Allah! Om jag inte varit rädd för att mina följeslagare skulle stämpla mig som en lögnare så hade jag aldrig berättat sanningen om Profeten.'”Den första frågan som han ställde om honom var: 'Vilken är hans familjestatus bland er?' Jag svarade: 'Han kommer från en av våra nobla och bra familjer.' Herakleios frågade vidare: 'Har någon bland er någonsin påstått detsamma (att vara en Profet) innan honom?' Jag svarade: 'Nej.' Han sade: 'Var någon av hans förfäder en kung?' Jag svarade: 'Nej.' Herakleios frågade: 'Är det de rika eller fattiga som följer honom?' Jag svarade: 'Det är de fattiga som följer honom.' Han sade: 'Ökar eller minskar antalet av hans följeslagare (dag fördag)?' Jag svarade: 'De ökar?' Sedan frågade han: 'Blir någon av de som antar hans religion missnöjda och avsäger sig religionen efteråt?' Jag svarade: 'Nej.' Herakleios sade: 'Har du någonsin anklagat honom för att ljuga innan hans påstående (att vara en Profet)?' Jag svarade: 'Nej.' Herakleios sade: 'Bryter han sina löften?' Jag svarade: 'Nej. Vi har ett avtal (om eldupphör) och jag vet inte om han kommer uppfylla det.' Jag kunde inte hitta något att säga mot honom förutom det. Herakleios frågade: 'Har ni någonsin krigat mot honom?' Jag svarade: 'Ja.' Då sade han: 'Och vem vann slagen?' Jag svarade: 'Ibland så var det han som var segerrik och ibland så var det vi.' Herakleios sade: 'Vad befaller han er att göra?' Jag sade: 'Han säger åt oss att dyrka Allah och Allah Ensam, och att inte dyrka något vid sidan av Honom, och att förkasta allt det som våra förfäder sagt. Han befaller oss att be, att tala sanning, att vara kyska, och att upprätthålla goda relationer med våra släktingar.' Herakleios bad sin tolk att framföra följande: 'Jag frågade dig om hans familj och ditt svar var att han kom från en väldigt nobel familj. Faktum är att alla Budbärare kom från nobla familjer bland sitt folk. Jag frågade om någon annan bland er påstått samma sak; du svarade nekande. Om ditt svar hade varit jakande så hade jag trott att denne man bara följde det uttalande som mannen innan honom gjort. Sedan frågade jag dig om någon av hans förfäder varit en kung. Du svarade nekande, och om du hade svarat jakande så hade jag trott att denne man ville ha tillbaka sitt forna konungadöme. Vidare så frågade jag om denne man någonsin hade anklagats för att ljuga innan han sade det han sade och ditt svar var nekande. Så jag undrade om en person som aldrig ljugit om andra någonsin skulle kunna ljuga om Allah. Sedan frågade jag dig om det var de rika människorna eller de fattiga som följde honom. Du svarade att det var de fattiga som följde honom. Och faktum är att varje Budbärare har följts av denna klass. Vidare så frågade jag om hans följeslagare ökade eller minskade. Du svarade att de ökade, och faktum är att detta är den sanna trons sätt, tills den är komplett på alla punkter. Jag frågade sedan om det fanns någon som, efter det att de antagit tron, blivit missnöjd och avsagt sig sin religion. Du svarade nekande, och detta är ett tecken på sann tro, när dess glädje kommer in i deras hjärtan och påverkar dem i sin helhet. Jag frågade om han någonsin svikit. Du nekade, och Budbärarna sviker aldrig. Sedan frågade jag dig vad han befaller er att göra. Du svarade att han befaller er att dyrka Allah och Allah Ensam och att inte dyrka något vid sidan av Honom, och förbjöd er att dyrka avgudar, och befallde er att be, att tala sanning och att bevara er kyskhet. Om det du säger stämmer så kommer han inom en snar framtid att ockupera denna plats som finns under mina fötter och jag visste (från Skrifterna) att han skulle komma, men jag visste inte att han skulle komma från er, och om jag kunde nå honom så skulle jag definitivt omedelbart gå för att möta honom, och om jag var med honom så skulle jag sannerligen tvaga hans fötter.' Herakleios bad sedan om det brev, med Allahs Budbärare som avsändare, som hade överlämnats av Dihya till Busras guvernör och som, i sin tur, hade överlämnat det till Herakleios så att han kunde läsa det. Brevets innehåll var följande: ”I Allahs den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn. (Detta brev är) från Muhammad, Allahs tjänare och Hans Budbärare, till Herakleios Bysanternas härskare. Frid vare med den som följer den rätta vägen. Vidare så bjuder jag in dig till Islam och om du blir en Muslim så skall du vara säker, och Allah kommer att fördubbla din belöning, och om du förnekar denna inbjudan till Islam så gör du dig skyldig till synd genom att vilseleda dina undersåtar. Och jag reciterar Allahs uttalande för dig: 'Säg: Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida och inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Guds ställe. Och säg, om de vänder er ryggen: Vittna då, att det är vi som har underkastat oss Hans vilja.' (3:64) Abu Sufyan tillade: 'När Herakleios hade avslutat sitt tal och läst brevet, så blev det ett förskräckligt oväsen i det kungliga hovet. Så vi lämnade hovet. Jag sade till mina följeslagare att frågan om Ibn-Abi-Kabsha (Profeten Muhammad) hade blivit så stor att till och med Bani Al-Asfars Kung (Bysantiske kungen) var rädd för honom. Sedan började jag bli mer och mer säker på att han (Profeten Muhammad) skulle bli en snar segrare. Och detta blev jag ända tills jag antog Islam (Allah ledde mig till detta). En av återgivarna lade till att Ibn An-Naur var Ilyas (Jerusalems) guvernör och att Herakleios var de Kristnas ledare i Sham. Ibn An-Naur återgav att en gång när Herakleios besökte Ilya så vaknade han på morgonen full av sorg. En del av hans präster frågade varför han var på detta humör. Herakleios var en spåman och astrolog. Han svarade: 'Under natten när jag tittade på stjärnorna så såg jag att ledaren av de som praktiserar omskärelse hade kommit. Vilka är de som praktiserar omskärelse?' Folket svarade: 'Förutom Judarna så finns det ingen som praktiserar omskärelse, så du skall inte frukta dem (Judarna). Utfärda bara en order att varje Jude i landet skall dödas.' Medan de diskuterade detta så sändes en budbärare från kungen av Ghassan in. Han kom för att delge nyheten om Allahs Budbärare (frid vare med honom) till Herakleios. När han hade hört om nyheten så befallde han folket att gå och se efter om denne budbärare från Ghassan var omskuren. Efter det att folket inspekterat honom så sade de åt Herakleios att budbäraren var det. Herakleios frågade då honom om araberna. Budbäraren svarade: 'Araberna praktiserar också omskärelse.' Efter att han hört detta så sade Herakleios att arabernas herravälde hade kommit. Herakleios skrev sedan ett brev till sin vän i Rom som var lika kunnig som han själv. Sedan reste Herakleios till Homs (en stad i Syrien) och stannade där tills han fick svar från sin vän, som höll med honom i hans åsikt om Profetens uppkomst och det faktum att han var en Profet. Då bjöd Herakleios in alla de Bysantiska ledarna till sitt palats i Homs. När alla hade samlats så befallde han att alla dörrar skulle låsas. Sedan kom han ut och sade: 'O Bysantier! Om framgång är er önskan och om ni söker rätt vägledning och vill att ert rike skall bestå, svär då allians med denne Profet (anta Islam).' När de hörde Herakleios ord så sprang alla de församlade som onager mot dörrarna, men de var låsta. Herakleios blev medveten om deras hat mot Islam, och när han förlorade hoppet om att de någonsin skulle anta Islam så kallade han dem tillbaka igen. (När de återvänt) sade han: 'Det som sades var bara ett prov för att testa styrkan i er övertygelse, och jag har sett den.' Folket prostrerade inför honom och de var nöjda, och detta var slutet på Herakleios historia (när det gällde hans tro).'”


Sida 1 av 1 1 |