[1:1:1] 'Umar bin Al-Khattab återgav: Jag hörde Allahs Budbärare säga: ”Handlingarnas belöning beror på deras avsikt, och varje person kommer att få sin lön i enlighet med hans avsikt. Så den som utvandrade för världslig vinning eller för att gifta sig med en kvinna, hans utvandring var för det han utvandrade för.”

[1:1:2] 'Aisha (de Troendes Moder) återgav: Al-Harith bin Hisham frågade Allahs Budbärare: ”O Allahs Budbärare! Hur kommer den gudomliga uppenbarelsen till dig?” Allahs Budbärare svarade: ”Ibland kommer den (uppenbarelsen) som en ringande klocka, denna typ av ingivelse är den svåraste av dem alla, och sedan slutar det efter det att jag förstått vad som uppenbarades. Ibland så kommer Ängeln i formen av en man och talar med mig och jag förstår det han säger.” 'Aisha lade till: ”Sannerligen så såg jag Allahs Budbärare få en uppenbarelse under en väldigt kylig dag och jag lade märke till att han hade svettdroppar på sin panna (när uppenbarelsen var över)”

[1:1:3] 'Aisha (de Troendes Moder) återgav: Inledandet av den Gudomliga Uppenbarelsen till Allah's Budbärare brukade vara i form av goda drömmar som sken igenom såsom klart skinande dagsljus, och sedan sänktes en kärlek till avskildhet över honom. Han brukade dra sig undan till Hira's grotta där han dyrkade (endast Allah) oavbrutet i flera dagar trots sin längtan efter sin familj. Han brukade ta med sig matsäck för vistelsen och sedan gå tillbaka till (sin fru) Khadija för att hämta mer mat, ända tills (en dag då) Sanningen plötsligt kom över honom då han var i Hira's grotta. Ängeln kom till honom och sade åt honom att läsa. Profeten svarade, ”Jag kan inte läsa.” Profeten tillade: ”Ängeln grep tag i mig (med kraft) och höll mig så hårt att jag inte kunde uthärda mycket längre. Sedan släppte han mig igen och bad mig läsa och jag svarade, ”Jag kan inte läsa!.” Då grep han tag i mig igen och höll mig så hårt att jag inte kunde uthärda det. Igen så släppte han mig och bad mig att läsa, men igen så svarade jag, ”Jag kan inte läsa (eller vad skall jag läsa?)” Då grep han mig en tredje gång, och höll mig hårt, sedan släppte han mig och sade:”Läs, i din Herres Namn, Han som har skapat – skapat människan av en grodd som växer fast! Läs! Din Herre är den Störste av de frikostiga,” (96:1 96:2, 96:3) Allah's Budbärare återvände med denna ingivelse och med ett hjärta som bultade kraftigt. Han begav sig till Khadija bint Khuwailid och sade: ”Täck mig! Täck mig!” De täckte över honom, till hans fruktan hade lagt sig och efter det så berättade han om det som hänt och sade: ”Jag fruktar att något kommer att hända mig:” Khadija svarade: ”Aldrig! Vid Allah, Allah kommer aldrig att svika dig. Du upprätthåller släktbanden, hjälper de fattiga och behövande, är generös mot dina gäster och hjälper de olycksdrabbade.” Khadija tog honom sedan till sin kusin Waraqa bin Naufal bin Asad bin 'Abdul 'Uzza, som, under den för-Islamiska perioden, blivit en kristen och som brukade skriva med Hebreiska bokstäver. Han brukade skriva från Evangeliet så mycket som Allah ville att han skulle skriva. Han var en gammal man som hade förlorat sin syn. Khadija sade till Waraqa: ”O min kusin, lyssna till din brorsons berättelse!” Waraqa frågade: ”O Min brorson! Vad har du sett?” Allahs Budbärare beskrev det som han hade sett. Waraqa sade: ”Detta är densamme som innehar de hemligheter (ängeln Jibreel) som Allah sänt till Musa. Jag önskar att jag var ung och kunde leva till den dag då ditt folk kommer att driva bort dig.” Allahs Budbärare frågade: ”Kommer de att driva bort mig?” Waraqa svarade jakande och sade: ”Alla (de) som kom med något liknande till det som du har kommit med behandlades med fientlighet; och om jag skulle leva till den dag då du kommer drivas ut så skulle jag ge dig mitt fulla stöd.” Men efter några dagar så dog Waraqa och det var också ett uppehåll i de Gudomliga Uppenbarelserna. Jabir bin 'Abdullah Al-Ansari talade om detta uppehåll i uppenbarelsen och återgav Profetens ord: ”När jag (var ute och) gick så hörde jag plötsligt en röst från skyn. Jag tittade upp och såg samma ängel som hade kommit till mig i Hiras grotta, (och han) satt på en stol mellan himlen och jorden. Jag blev rädd för honom och kom tillbaka hem och sade: 'Täck mig.' Och då uppenbarade Allah följande Heliga Verser (från Qur'an): 'Du (Muhammad) som sveper in dig [i din ensamhet]! Res dig och varna!...till och med 'och fly från all hednisk smitta.' (74:1-5) Efter detta så började uppenbarelsen komma med kraft, frekvent och regelbundet.”

[1:1:4] Said Ibn Jubair återgav: När Ibn 'Abbas förklarade Allahs Förkunnande 'SKYNDA inte på din tunga [när du vill återge uppenbarelsens ord] för att snabbt få fram allt!' (75:16) så sade han: ”Allahs Budbärare brukade bära uppenbarelsens börda med svårighet och han brukade röra sina läppar (snabbt) i takt med Ingivelsen..” Ibn 'Abbas rörde sina läppar och sade: ”Jag rör mina läppar framför er på samma sätt som Allahs Budbärare brukade röra sina.” Said rörde sina läppar och sade: Jag rör mina läppar såsom jag såg Ibn 'Abbas röra sina.” Ibn 'Abbas tillade: ”Så Allah uppenbarade 'SKYNDA inte på din tunga [när du vill återge uppenbarelsens ord] för att snabbt få fram allt! Det ankommer på Oss att samla [allt i ditt hjärta] och [att vaka över] läsningen.(75:16-17) vilket betyder att Allah kommer att låta honom (Profeten) komma ihåg den del av Qur'an som uppenbarades vid det tillfället, i sitt hjärta och att recitera det. Allahs Förkunnande: 'När Vi läser den [för dig Muhammad], följ då uppmärksamt med i läsningen; (75:18) betyder 'lyssna till det och var tyst.' Sedan är det Vår sak att göra dess mening klar (75:19) betyder 'Sedan är det (upp till Allah) att få dig att recitera det (och dess mening kommer att klargöras via din tunga). Efter det så brukade Allahs Budbärare lyssna till Jibreel varje gång han kom och efter det att han (Jibreel) givit sig av igen så brukade han recitera det på det sätt som Jibreel hade reciterat det.”

[1:1:5] Ibn 'Abbas återgav: Allahs Budbärare var den mest generösa av människor, och hans generositet brukade nå sin topp under Ramadan då Jibreel kom till honom. Jibreel brukade komma till honom under varje natt i Ramadan för att lära honom Qur'an. Allahs Budbärare var den mest generöse, även mer generös än den starka okontrollerbara vinden (i sin iver att göra välgärningar).

[1:1:6] 'Abdullah Ibn 'Abbas återgav: Abdullah Ibn Abbas återgav: ”Abu Sufyan Ibn Harb berättade för mig att Herakleios hade sänt en budbärare till honom när han hade följt med en karavan från Quraish. De var handelsmän som gjorde affärer i Sham (Syrien, Palestina, Jordanien och Libanon) under den period då Allahs Budbärare (frid vare med honom) hade ett fredsavtal med Abu Sufyan och de otrogna från Quraish. Så Abu Sufyan och hans följeslagare begav sig till Herakleios vid Ilya (Jerusalem). Herakleios kallade in dem till hovet, och alla hans romerska digniteter satt runt honom. Han kallade på sin tolk som översatte Herakleios fråga: 'Vem bland er är nära släkt med den man som påstår sig vara en Profet?' Abu Sufyan svarade: 'Jag är hans närmsta släkting (i gruppen).' Herakleios sade: 'För fram honom (Abu Sufyan) till mig och låt hans följeslagare stå bakom honom.' Abu Sufyan tillade: 'Herakleios sade till sin tolk att säga till min följeslagare att han ville ställa några frågor till mig om denne man (Profeten), och om jag ljög så skulle de (mina följeslagare) säga emot mig. Vid Allah! Om jag inte varit rädd för att mina följeslagare skulle stämpla mig som en lögnare så hade jag aldrig berättat sanningen om Profeten.'”Den första frågan som han ställde om honom var: 'Vilken är hans familjestatus bland er?' Jag svarade: 'Han kommer från en av våra nobla och bra familjer.' Herakleios frågade vidare: 'Har någon bland er någonsin påstått detsamma (att vara en Profet) innan honom?' Jag svarade: 'Nej.' Han sade: 'Var någon av hans förfäder en kung?' Jag svarade: 'Nej.' Herakleios frågade: 'Är det de rika eller fattiga som följer honom?' Jag svarade: 'Det är de fattiga som följer honom.' Han sade: 'Ökar eller minskar antalet av hans följeslagare (dag fördag)?' Jag svarade: 'De ökar?' Sedan frågade han: 'Blir någon av de som antar hans religion missnöjda och avsäger sig religionen efteråt?' Jag svarade: 'Nej.' Herakleios sade: 'Har du någonsin anklagat honom för att ljuga innan hans påstående (att vara en Profet)?' Jag svarade: 'Nej.' Herakleios sade: 'Bryter han sina löften?' Jag svarade: 'Nej. Vi har ett avtal (om eldupphör) och jag vet inte om han kommer uppfylla det.' Jag kunde inte hitta något att säga mot honom förutom det. Herakleios frågade: 'Har ni någonsin krigat mot honom?' Jag svarade: 'Ja.' Då sade han: 'Och vem vann slagen?' Jag svarade: 'Ibland så var det han som var segerrik och ibland så var det vi.' Herakleios sade: 'Vad befaller han er att göra?' Jag sade: 'Han säger åt oss att dyrka Allah och Allah Ensam, och att inte dyrka något vid sidan av Honom, och att förkasta allt det som våra förfäder sagt. Han befaller oss att be, att tala sanning, att vara kyska, och att upprätthålla goda relationer med våra släktingar.' Herakleios bad sin tolk att framföra följande: 'Jag frågade dig om hans familj och ditt svar var att han kom från en väldigt nobel familj. Faktum är att alla Budbärare kom från nobla familjer bland sitt folk. Jag frågade om någon annan bland er påstått samma sak; du svarade nekande. Om ditt svar hade varit jakande så hade jag trott att denne man bara följde det uttalande som mannen innan honom gjort. Sedan frågade jag dig om någon av hans förfäder varit en kung. Du svarade nekande, och om du hade svarat jakande så hade jag trott att denne man ville ha tillbaka sitt forna konungadöme. Vidare så frågade jag om denne man någonsin hade anklagats för att ljuga innan han sade det han sade och ditt svar var nekande. Så jag undrade om en person som aldrig ljugit om andra någonsin skulle kunna ljuga om Allah. Sedan frågade jag dig om det var de rika människorna eller de fattiga som följde honom. Du svarade att det var de fattiga som följde honom. Och faktum är att varje Budbärare har följts av denna klass. Vidare så frågade jag om hans följeslagare ökade eller minskade. Du svarade att de ökade, och faktum är att detta är den sanna trons sätt, tills den är komplett på alla punkter. Jag frågade sedan om det fanns någon som, efter det att de antagit tron, blivit missnöjd och avsagt sig sin religion. Du svarade nekande, och detta är ett tecken på sann tro, när dess glädje kommer in i deras hjärtan och påverkar dem i sin helhet. Jag frågade om han någonsin svikit. Du nekade, och Budbärarna sviker aldrig. Sedan frågade jag dig vad han befaller er att göra. Du svarade att han befaller er att dyrka Allah och Allah Ensam och att inte dyrka något vid sidan av Honom, och förbjöd er att dyrka avgudar, och befallde er att be, att tala sanning och att bevara er kyskhet. Om det du säger stämmer så kommer han inom en snar framtid att ockupera denna plats som finns under mina fötter och jag visste (från Skrifterna) att han skulle komma, men jag visste inte att han skulle komma från er, och om jag kunde nå honom så skulle jag definitivt omedelbart gå för att möta honom, och om jag var med honom så skulle jag sannerligen tvaga hans fötter.' Herakleios bad sedan om det brev, med Allahs Budbärare som avsändare, som hade överlämnats av Dihya till Busras guvernör och som, i sin tur, hade överlämnat det till Herakleios så att han kunde läsa det. Brevets innehåll var följande: ”I Allahs den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn. (Detta brev är) från Muhammad, Allahs tjänare och Hans Budbärare, till Herakleios Bysanternas härskare. Frid vare med den som följer den rätta vägen. Vidare så bjuder jag in dig till Islam och om du blir en Muslim så skall du vara säker, och Allah kommer att fördubbla din belöning, och om du förnekar denna inbjudan till Islam så gör du dig skyldig till synd genom att vilseleda dina undersåtar. Och jag reciterar Allahs uttalande för dig: 'Säg: Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida och inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Guds ställe. Och säg, om de vänder er ryggen: Vittna då, att det är vi som har underkastat oss Hans vilja.' (3:64) Abu Sufyan tillade: 'När Herakleios hade avslutat sitt tal och läst brevet, så blev det ett förskräckligt oväsen i det kungliga hovet. Så vi lämnade hovet. Jag sade till mina följeslagare att frågan om Ibn-Abi-Kabsha (Profeten Muhammad) hade blivit så stor att till och med Bani Al-Asfars Kung (Bysantiske kungen) var rädd för honom. Sedan började jag bli mer och mer säker på att han (Profeten Muhammad) skulle bli en snar segrare. Och detta blev jag ända tills jag antog Islam (Allah ledde mig till detta). En av återgivarna lade till att Ibn An-Naur var Ilyas (Jerusalems) guvernör och att Herakleios var de Kristnas ledare i Sham. Ibn An-Naur återgav att en gång när Herakleios besökte Ilya så vaknade han på morgonen full av sorg. En del av hans präster frågade varför han var på detta humör. Herakleios var en spåman och astrolog. Han svarade: 'Under natten när jag tittade på stjärnorna så såg jag att ledaren av de som praktiserar omskärelse hade kommit. Vilka är de som praktiserar omskärelse?' Folket svarade: 'Förutom Judarna så finns det ingen som praktiserar omskärelse, så du skall inte frukta dem (Judarna). Utfärda bara en order att varje Jude i landet skall dödas.' Medan de diskuterade detta så sändes en budbärare från kungen av Ghassan in. Han kom för att delge nyheten om Allahs Budbärare (frid vare med honom) till Herakleios. När han hade hört om nyheten så befallde han folket att gå och se efter om denne budbärare från Ghassan var omskuren. Efter det att folket inspekterat honom så sade de åt Herakleios att budbäraren var det. Herakleios frågade då honom om araberna. Budbäraren svarade: 'Araberna praktiserar också omskärelse.' Efter att han hört detta så sade Herakleios att arabernas herravälde hade kommit. Herakleios skrev sedan ett brev till sin vän i Rom som var lika kunnig som han själv. Sedan reste Herakleios till Homs (en stad i Syrien) och stannade där tills han fick svar från sin vän, som höll med honom i hans åsikt om Profetens uppkomst och det faktum att han var en Profet. Då bjöd Herakleios in alla de Bysantiska ledarna till sitt palats i Homs. När alla hade samlats så befallde han att alla dörrar skulle låsas. Sedan kom han ut och sade: 'O Bysantier! Om framgång är er önskan och om ni söker rätt vägledning och vill att ert rike skall bestå, svär då allians med denne Profet (anta Islam).' När de hörde Herakleios ord så sprang alla de församlade som onager mot dörrarna, men de var låsta. Herakleios blev medveten om deras hat mot Islam, och när han förlorade hoppet om att de någonsin skulle anta Islam så kallade han dem tillbaka igen. (När de återvänt) sade han: 'Det som sades var bara ett prov för att testa styrkan i er övertygelse, och jag har sett den.' Folket prostrerade inför honom och de var nöjda, och detta var slutet på Herakleios historia (när det gällde hans tro).'”